Nisse

Aston var nästan upp för berget, han skulle bara titta över bergskanten, men först tänkte han , undrar hur det går för dom andra , Aston försöker vända sig om, Istället träffas han av en sten och han faller och allt blir svart. Aston förstår att han har ramlat ner när han vaknar till liv. Det luktar konstigt och en massa väsen och oljud. Han öppnar ögonen och inget är sig likt längre, Aston ser soldater och ryska tanks rulla förbi där han ligger. Han fattar ingenting, han känner i fickorna efter kompassen , men hittar den inte. Aston förstår på något sätt att spelet är slut och dom förlorat och ondskan har kommit till hans hemplanet och han är mitt i kriget och han har inga har tekniska super hjälpmedel att få hjälp av.  ____________________________________________________ Jag var med i ett rollspel som uppstod under pandemin och Aston var min figur och som i alla spel skulle vi övervinna ondskan, men spelet kom aldrig i mål ,

  Bruksanvisning  Här kommer jag skriva min mina korta berättelser för att leka med min fantasi , jag skriver för att att försöka skriva en film, och få mitt berättande att visa filmbilder, jag skriver att för gestalta min fantasi. Jag är jätteglad för varje läsare som gillar att läsa det jag skriver, men jag skriver främst för mig själv. Science Fiktion har alltid varit mitt intresse. Mina första SF upplevelser är böcker och bilder. Isac Asimov Stiftelse Trilogin. Bilder från  filmerna Metropolis och 2001. Filmen såg jag långt senare, jag läste boken innan som jag tror gavs ut efter filmen.  Jag vet inte när jag såg den första Star Trek serien, med William Shatner. Mitt berättade kommer inte ha någon hel berättelse , utan vara små korta berättelser som jag hoppas kunna länka ihop i en berättelse. Jag tänker på alla dom här små berättelserna i Liftarens guide till Galaxen, som är liftarens guide. Så kommer mina berättelser vara . Det här är ett experiment och jag skriver inte till vard

Det plingade till i mitt öra, egentligen var det bara en puls min kommunikations apparat tog emot, men jag uppfattade det som signal i mitt öra för att jag på bästa sätt skulle reagera. Jag skulle få ett meddelande. Jag sträckte ut handen med handflatan uppåt och ur handen växte ett hologram med i olika färger och olika former vilket utgjorde språket som användes för att berätta meddelandet och färgerna och formerna gjorde att det var lättare att komma ihåg meddelandet. Den här modellen där hologrammet visades i handen var mycket bättre än förra som visades på marken eftersom vi ofta är på språng och allt kan hända och om vi måste avbryta innan hela meddelandet visats, annars var tanken att hologrammet på marken skulle vara lika stort som mottagaren och färgerna och formerna som uppstod skulle skapa en balans med mottagaren, det var den absolut senaste tekniken , men det funkade inte lika bra i fält, därför kom det ett mindre version som fick plats i handen och som var integrerad under