Mardrömmar i solen

Jag sitter skönt och njuter av solen, solen dränker mig i värme, en av dom första varma vårdagarna. 
- Vad tänker du på ? Jag rycker till eftersom jag trodde jag var ensam. Jag öppnar ögonen och tittar mig runt men kan inte se någon. Jag känner lite obehag och funderar om jag skall gå hem.
- Jag är inte säker på att du skulle uppskatta att se mig, därför håller jag mig dold, vad tänker på ? Vad längtar du efter, alla längtar efter något, jag längtar efter en vän, efter att ha levt ensam i flera hundra år.
Någon som jag lita på , någon som jag kan umgås med som kan ge mig värme och trygghet.
-Ja tror du tänker på den där flickan som du tittade på. Du kan få henne av mig, Jag kan stoppa upp henne och så kan hon alltid vara tillsammans med dig och hon kan le sitt glittriga leende mot dig. Jag har en massa uppstoppade människor hemma, dom åldras inte som jag, dom är alltid lika vackra att se på och dom klagar inte på något utan ler bara mot mig varje dag. Men med dig skulle det bli annorlunda, jag skulle kunna ge dig allt om du vill vara med mig , låta min kropp känna beröringen och värmen från en annan människa, även om skönheten är underbara att titta på så är kylan från alla vackra människor ganska trist. men vill du hellre vara med henne så kan jag ordna det , ni kan stå tillsammans och titta på varandra med döda ögon eller ligga hemma hos mig. Visst är jag generös.

Jag reste mig upp och gick och hoppades att allt bara var en mardröm att jag hade somnat i solen.