När jag tittade mig i spegeln såg jag inte min spegelbild

Jag var på väg till spårvagnshållplatsen. Jag visste inte om sista vagnen gått. Det var kallt och fullmåne, men ingen snö. Det var is överallt och detvar halt och det hängde frusna vattendroppar. När jag kom fram till spårvagnshållplatsen så såg jag vagnen komma och jag var glad att slippa gå hem och få komma in i värmen. På hållplatsen stod även en annan person, liten och nätt och liksom svävade över asfalten.
När jag skulle gå på spårvagnen var det som om hon försvann. Jag var glad att komma in värmen. Precis när jag hade satt mig och spårvagnen hade kommit igång var det som om något stack mig halsen. Först såg jag en skugga bredvid mig, men när jag vände mig dit var det ingen där och sen var det som om något stack mig i halsen och jag blev alldeles matt och trött, men jag måste inbillat mig. Vad skulle sticka mig en vinterdag i Sverige, 
När jag kom hem la jag mig för att sova, jag var fortfarande matt och trött, måste ha fått någon influensa tänkte jag.  Jag vankade senare och behövde gå på toaletten. det var fortfarande mörkt, när jag var färdig med min behov slängde jag en blick i  spegeln, det var då som jag började bli orolig för min spegelbild fanns inte i spegeln och jag tände ljuset och det fanns fortfarande ingen spegelbild av mig. Jag tittade ner på min kropp och visst kunde jag se min kropp, men det var mycket blekare än den brukar vara.

Eftertext. På något sätt hör fullmåne, kyla och vampyrer ihop, jag har svårt att tänka mig att möta en vampyr en varm sommarnatt.