När något man sett oroar en

  När man sett något som man inte kan hantera. Det är så overkligt att man vet att man inte borde sett det och man behöver prata om det med någon och man är rädd för att uppfattas som galen eller knäpp eller vilja hitta på saker.

När man sett något som man själv tycker inte kan ha hänt eftersom man inte kan förklara det.
Jag vet inte om jag vågar berätta det.

Det som hände , hände dessutom mitt bland en massa människor och ändå vet jag inte om det bara var jag som såg något. Jag har försökt googla händelsen men får inga träffar.
Det var en vårdag , den efterlängtade värmen hade kommit och alla människor verkade vara ute, jag gick förbi en lekplats och sandlådan var full av barn som gjorde som barn gör , men nästa sekund var det inga barn i sandlådan utan vuxna män och kvinnor som satte ihop vapen och så skiftade det till barn igen för att sedan bli vuxna igen. Jag stannade så klart upp och undrade vad jag såg och jag tittade runt , men ingen verkade bry sig om vad dom hände i sandlådan. Hela tiden skiftar händelsen i sandlådan mellan barn som leker och vuxna som håller på med vapen. Plötsligt ser jag att en av dom vuxna pekar på mig och pratar med en annan vuxen. Hen tar upp sitt vapen och riktar med mig, men blir avbruten av en annan person som verkar tycka det är en dåligt ide och under hela händelsen så pendlar så skiftar det mellan barnen som leker och dom vuxna som håller på med sina vapen.

Jag går därifrån så klart, jag var bara ute på promenad i vårsolen och inget mer underligt händer. Men vad såg jag , var det solsting eller var det människor som använde högteknologi , Befann sig dom i vår tid för att gömma sig från människor som jagade dom och är min kunskap att jag sett dom farlig för mig. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Min utforskning av AI

När Gud tröttande på ormens pajaskonster